Askonsdagen är inledningen på den Stora Fastan, en fyrtio dagar lång vandring fram till påsk. Från död till liv. Fyrtio för att följa Jesu exempel i öknen. Fyrtio precis som åren i öknen för Israels folk. Fyrtio för att söndagarna är borträknade, uppståndelsedagarna.
För många kristna har uppmärksammandet av Fastetiden blivit en viktig insikt och här i Johanneskyrkan har det blivit en självklar del av årets rytm. Det är nu det sjuttonde året vi uppmärksammar den Stora Fastan där vi under fyrtio dagar frivilligt inbjuds att avstå från något som i sig inte behöver vara negativt och samtidigt, genom detta, blir påminda om vad det är som verkligen betyder något.
Kanske har du en hektisk period bakom dig. Kanske har du inte hunnit ägna fastan någon tanke alls, inte bestämt hur den ska se ut. Lugn! Fastan är ingen prestation. Den handlar inte om att leva upp till några krav eller att bevisa sig duglig inför Gud. Tvärtom är fastan en inbjudan till att klargöra och vårda de tre viktigaste relationerna i livet: Den till Gud, den till dig själv och den till din nästa. En inbjudan och möjlighet – inte något påbud.
För Jesus tycks fastan självklar. När han talar om fasta säger inte ”om ni fastar”, han säger ”när ni fastar”. Som om det vore en självklarhet. Traditionellt sett har fastan handlat om mat. Att helt avstå under en period. Att hoppa över en måltid varje vecka. Att bara äta vegetariskt. Möjligheterna är många. I den tid vi lever med ett ständigt pågående brus har många istället valt att fasta genom att dra ner på tv-tittande, eller begränsa användandet av sociala medier. Inte för att dessa ting i sig utgör något fel, men för att påminna sig om att livet är så oändligt mycket mer än så.
Trädgårdsmästaren rensar ogräs, men gallrar också bland de friska plantorna. Detta för att kunna skörda så rik frukt som möjligt. Likadant är det med oss människor. Vi kan fylla våra liv med så mycket gott att frukten till slut uteblir. Att en gång om året stanna upp och reflektera över tillvaron kan därför få avgörande konsekvenser. Inte för att vi ska rensa ogräs – det gör vi med fördel hela året – utan för att gallra bland friska plantor och på så sätt gynna odlingen som helhet. Att avstå från något och lägga till något annat. Ett enklare liv, med tydligare kompassriktning.
Att avstå
Under fastetiden ”gallrar” vi medvetet något av allt det som vi vanligtvis fyller våra liv med. Syftet är att göra oss lite friare – att lätta en aning på livsbördan – så att vi kan följa Jesus med lite lättare steg mot det odelade liv och den otvungna rytm vi tas in igenom dopet. De konkreta förslagen kan vara många och varierande och innefatta många områden i livet. Några exempel kan vara att:
- Avstå från lunch en dag i veckan och ersätta denna med dryck.
- Avstå från sötsaker, onyttiga mellanmål eller liknande.
- Avstå helt eller delvis från sociala medier, internet eller tv.
- Avstå konsumtion som inte är nödvändig för det dagliga uppehället.
- Avstå från att arbeta övertid.
- Avstå någon fritidsaktivitet.
Att lägga till
Förutom att bli uppmärksammad på vad vi riskerar att ”fastna i” frigör vi samtidigt tid och resurser som vi därmed kan lägga på något annat. Sådant som vi egentligen värderar högt, vill prioritera och som det finns mycket glädje i, men som ofta inte blir av. Nedan följer några förslag. De är tänkta att hjälpa dig att bli konkret och praktisk i de val du gör.
- Att planera in tid för den promenad med någon som annars kanske inte skulle bli av.
- Att planera in tid för sådant du finner vila och glädje i och som leder till tacksamhet & förundran.
- Att avsätta tid för något kreativt: måla, fotografera, skriva, spela, laga mat
- Att hjälpa någon som du vet har praktiska, ekonomiska eller sociala behov.
- Att delta vid morgonbönen på tisdagar klockan 08.30.
- Att följa bibelläsningsplanen.
- Att välja en fastebok som du läser långsamt och uppmärksamt.
- Att ha ett samtal om din Gudsrelation. Samuel finns tillgänglig för detta.
- Att i större utsträckning handla rättvise- och miljömärkt för skapelsens bästa.
Det kan inte nog betonas vikten av att de val du gör är präglade av det lilla måttets princip: Att hellre välja en mindre fasta som håller länge, än att sätta upp högtflygande planer som lätt riskerar att bli övermäktiga. Ovanstående förslag ska därför inte ses som en checklista där målet är att ’bocka av’ så många punkter som möjligt, utan just som förslag på saker som kan hjälpa dig att välja något att lägga till. Samtidigt är inte vår fasta förgäves om vi inte skulle klara av att fullfölja allt vi har planerat. Om så sker får vi fortsätta att hålla fast vid det vi faktiskt klarar av, med vetskapen om att Gud har all tid i världen. Att han vill vara med oss. Att han är den som reser oss upp när vi faller. Om och om igen.
Så låt oss tillsammans vandra kärlekens väg mot ljuset och uppståndelsen!