Tisdagen den 23 mars 2021
Söndagens predikotext: Matteus 7:24-29
»Bygg inte hus på en sandig strand, bygg inte hus på grus.
Kanske verkar det ok, men en dag du ångrar dig,
du får bygga huset en gång till.
Du måste bygga huset på ett berg.
På en stadig grund, som inte rubbar sig.
Och när stormen piskar på har du frid i huset ändå.«
Söndagsskolesången från 80-talet blir till en spegel av hela Bergspredikan och frågan växer: vad bygger jag mitt liv på? Finns det någon skillnad på vad jag ÖNSKAR att jag skulle bygga mitt liv på och det jag FAKTISKT bygger mitt liv på? Om den skillnaden är ett faktum för mig: hur kan jag tydligare låta min önskade grund bli verklighet i mitt liv?
”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila” säger Jesus i Matt 11:28. ”Kom till mig”. Inte ännu ett måste, inte ännu en punkt att checka av på agendan utan en daglig möjlighet att komma närmare Livet själv.
/Maria Gustin Bergström, som predikar nu på söndag
---
Tisdagen den 16 mars 2021
Söndagens predikotext: Matteus 7:1-5
Genom sig själv känner man andra, brukar det heta. Genom oss själva dömer vi andra, tycks det som att Jesus säger i söndagens text. Hur reagerar vi på det? Är det ett hot eller en möjlighet? Eller som i syndabekännelsen vi använder, där vi gemensamt bekänner att vi är skyldiga till mer ont än vi själva förstår och har del i världens bortvändhet från Gud. Är det ett hot eller möjlighet?
Jesus frågar: »Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?« Frågan "varför" låter oss se ett "därför": Vi ser flisan i vår broders öga därför att vi inte vill - eller vågar - kännas vid att vi har en bjälke i vårt eget. Jesus inbjuder oss att se klart på oss själva för att vi genom detta ska kunna se klart på andra. För att vi ska sluta behöva gå runt och "låtsas" och istället försonas med både oss själva och andra. Är det ett hot eller en möjlighet?
/Samuel Furingsten, som predikar nu på söndag
---
Tisdagen den 9 mars 2021
Söndagens predikotext: Matteus 6:19-34
Den politiska och ekonomiska makten - diffust som det är var den verkligen finns - erbjuder allt färre drömmar om en framtid där det gemensamma goda kan bli verklighet. Stukade av två världskrig och ett kallt krig har vi övergivit de stora drömmarna om förändring i rädsla för de konflikter som kan uppstå när drömmar krockar. Övergiven blev då även en framtid där ord som frihet, rättvisa och fred har genuin mening. De drömmar som uppmuntras är framförallt de individuella och självförverkligande. Den politiska och ekonomiska makten ägnar sig nu till stor del åt att skapa åtminstone en bild av stabilitet och välstånd där det går, så att individernas strävan efter självförverkligande och egenvärde inte störs. Kombinationen av dessa två kallar vi frihet.
Jesu ord om att inte göra sig bekymmer, och att söka Guds rike och rättfärdighet erbjuder en annan dröm och en annan frihet. En frihet som alltid speglats i skapelsens grundläggande tillit till Gud. (Himlens fåglar och ängens liljor). En frihet som Salomo – berättelsens arketyp för den politiska, ekonomiska och religiösa makten - inte kan ge. Det visar sig, om vi lyssnar på Jesus, att den stabilitet Salomo erbjuder är rotad i ängslan och inte i Gudstillit. Ängslan kväver drömmar om frihet, rättvisa och fred. Jesus blåser liv i dem.
/Andreas W Andersson, som predikar nu på söndag
---
Tisdagen den 2 mars 2021
Söndagens predikotext: Matteus 6:5.15
”Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.” (Matt 6:6)
Säkert är det flera med mig som delar upplevelsen av att bönen som skall ta plats i den egna kammaren, med dörren stängd, känns svår ibland. Det är lätt att få prestationsångest över frånvaron av ensam bön med Gud. Men att börja i våra egna prestationer är att börja i fel ände. Peter Halldorf skriver i sin bok ”Spåren till det fördolda”:
» Distraktionerna – allt det överflödiga – hindrar oss inte bara att se klart, de intalar oss även att vi måste bli ’bättre bedjare’. Men om vi tror att vi någon gång ska nå fram till upplevelsen av att vara ’en god bedjare’, kan vi vara ganska säkra på att denna snart kommer att följas av känslan att vi tagit tre steg bakåt. På bönens väg är man hela livet en nybörjare. […] Redan innan vi börjar be är vi inneslutna i Jesu bön till Fadern. Längre än så går inte att nå. «
/Annika Wilzén, som predikar nu på söndag
---
Tisdagen den 23 februari 2021
Söndagens predikotext: Matteus 5:17-26
"Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg..." (Matt 5:25a)
Tio år av iskall tystnad. Två bröder som hade delat allt, men där det hade skurit sig totalt. Sedan dess hade de inte hört av varandra. En dag ringer telefonen hemma hos Alvin Straight. Han får veta att brodern Lyle har fått en stroke och det är osäkert hur lång tid han har kvar att leva. Det blir upptakten till vad som visar sig bli en livsförvandlade - annorlunda - resa. För när allting ställs på sin spets blir det tydligare vad det är som verkligen betyder något:
» My brother and I said some unforgivable things the last time we met, but I’m trying to put that behind me... and this trip is a hard swallow of my pride. I just hope I’m not too late... «
En sann berättelse från det verkliga livet som väcker frågan hos oss vad det är som verkligen betyder något när allting ställs på sin spets. Liksom den vittnar om ett annat rike, där fred och försoning råder. Där Guds vilja sker - på jorden såsom i himlen. Det är inte alltid en enkel väg att vandra, men det är en väg som leder till liv och liv i överflöd.
/Samuel Furingsten, som predikar nu på söndag.
Citatet ovan är hämtat från filmen "The Straight Story" som David Lynch regisserade med utgångspunkt i denna berättelse och som vi återvänder till i söndagens predikan.
---
Tisdagen den 16 februari 2021
Söndagens predikotext: Matteus 5:1-16
När Jesus märkte hur mycket folk som kom för att höra honom gick han upp på ett berg. De som studerade för honom, hans ständiga följeslagare, följde med upp. När de hade funnit ett lugnt ställe satte han sig ner och undervisade (dem). Så här sa han: »Lyckliga är ni när ni inte vet vad ni ska ta er till. Ju mindre det är av er i det ni gör, desto mer är det av Gud och hans styre.« (Matt 5:1-3. The Message)
Vi går in i fastan i sällskap av Jesu bergspredikan. Och dörren vi går in genom, vi som ofta inte vet vad vi ska ta oss till, är denna: Jesus som utan brådska sätter sig ner med oss på ett lugnt ställe. Den intimiteten är alltings nav, utan vilket vi antingen blir uppgivna eller överpresterande i tillvaron. Utan det navet blir fastetiden ett ok och bergspredikan blytung moral. Men i Jesu närhet blir fastan och bergspredikan livgivande och till lycka för oss och andra. I Jesu närhet upptäcker vi hur vi blir ständiga följeslagare. Det är vår glädje, och vårt ansvar, i fastan och alltid.
/Andreas W Andersson, som predikar nu på söndag.